Här
Får jag leva eller dö,
när du öppnar din mun?
Spendera mina dagar
i sommar eller vinter
När du tar ditt steg?
Hur blir det med
lycka eller misär,
när du öppnar armarna?
Dag och natt saknas
innan du stiger
Sol och gryning borta
när du lider
Jag hittar inte hem,
förrän du pekar
Klappat och klart
Innan du tvekar
Osäker på vart,
Du nickar
Blind ända tills…
Dina blickar!
*
Stålrosen blommar,
snöflingor i augusti.
Skuggorna har börjat leva
och promenera förbi
Ormen har fått ben,
tuppen lagt ett ägg
Verkligheten och dröm
blivit förenad
utan någon vägg
*
Två blå ögon
säger äntligen hej.
All, all din kärlek
Är på insidan av mig
Gamle man
Min gamle man knäpper
händerna bakom ryggen
Lunkar fram i njutsam takt,
i byn nära prärien
Två promenader per dag förmår
han med sin gamla tant
Tre måltider i det gula köket
lutad mot plastbordets kant
Han tvinnar sin mustasch med
eleganta fingrar, packar sin pipa
med tusen trådar, då han erinrar!
En dag dyker de kanske upp, de gamla
vännerna
Om de ens är kvar nånstans, här i länderna
Ifall benen kunde prata skulle de pusta
Kanske har jag sett det mesta, ändå,
Kanske är det dags att dunsta.
Min gamle man sätter sig i sin bästa fåtölj.
Rakvatten, tidning och päron i en portfölj
Nu har jag packat och ska vila
Ta en paus från resan och kila
På återseende min älskling
Tills vi ses igen
Gå bort nu innan jag sätter
Pistolen i munnen!
Sensommar
Tidig eftermiddag i augusti
Timmar sen sista fågeln passerade förbi
Vattenflugan har blivit märkligt sömnig
Även solen, i all sin prakt, har blivit hängig
Jag minns inte att det kunde vara så tyst…
De kämpande tankarna har inte sagt ett knyst
Är jag i gräset eller på vinden? Inte viktigt
Inte ens träden kan hitta mig på riktigt
Stillheten ekar ändlöst till nästa larm
Tänk att evigheten kunde kännas så varm!
Det lilla lugnet som bär upp världen
Håller hand med den påhittade mannen
Jag!
Drivande moln 